Det kan vara svårt att sätta fingret på vad det är som gör att ett hus blir ens eget. Kanske kommer sig känslan av att man har varit med och ritat huset själv, vetskapen om att ingen annan bor på riktigt samma sätt? Eller beror det på de små detaljerna? Det där speciella sättet som morgonljuset silar genom köksgardinerna eller metermarkeringen i dörrposten från när barnen var små. Att vi bygger varje hus av lösvirke bidrar kanhända också till den där känslan, inbillar vi oss. Att vi lägger omtanke och själ i varje enskilt hus. Kanske blir det lite mer eget av det? Om detta kan vi bara spekulera. I slutänden är det ju som med hela vår filosofi – vad som blir ditt eget kan bara du bestämma. Är det dags att bygga ett eget hus?